Capsulorhexis

Capsulorhexis är en teknik som används för att ta bort linskapseln under kataraktkirurgi. Tekniken, som utvecklades av den kanadensiske ögonläkaren Howard Gimbel, innebär att ögonkirurgen som genomför katarakkirurgin tar bort delar av linskapseln med hjälp av skjuvspänning och stretching. Vid capsulorhexis är det vanligen en del av den främre kapseln som tas bort, men hos vissa patienter behöver en del av den bakre kapseln tas bort och även där kan man använda sig av tekniken.

capsulorhexisEn capsulorhexis genomförs normalt med en böjd nål som används för att göra ett litet hål i linskapseln. Sedan finns flera olika vägar att gå för kirurgen (beroende på den individuella situationen) men det är vanligt förekommande att kirurgen använder en särskild typ av pincett för att guida kanten kring den främre ytan. Det förekommer också att kirurgen fortsätter använda nålen istället, eller använder både nål och pincett.

Bakgrund

Vid modern katarakkirurgi öppnas linskapseln, istället för att som förr i tiden ta bort hela linskapseln inklusive linsen. Fördelen med den äldre tekniken var att den minskade risken för inflammation eftersom inget linsmaterial riskerade att bli kvar.

Numera har säkra metoder utarbetats som minimerar risken för att linsmaterial ska bli kvar och orsaka inflammation efter att linskapseln har öppnats i ögat. Det är därför möjligt för kirurgen att på ett säkert vis lämna kvar linskapseln i ögat och låta den fortsätta fylla sin funktion som barriär mellan främre och bakre delen av ögat. Linskapseln minskar glaskroppens möjligheter att börja flytta sig framåt i ögat. Att linskapseln, eller stora delar av linskapseln, är kvar i ögat innebär också att det finns en perfekt plats att placera den artificiella linsen på. Linskapseln håller den artificiella linsen på plats och skyddar den.

Howard Gimbels capsulorhexis var inte den första teknik som lät linskapseln sitta kvar i ögat. Innan Gimbels utvecklade tekniken capsulorhexis använde vissa kataraktkirurger en metod där en liten böjd nål användes för att göra små snitt i kapseln kring linsens främre yta, tills man hade en någorlunda stor öppning tillgänglig för att dra ut linsen ur. Ett problem med denna metod var den förhållandevis höga risken för att det skulle uppstå en reva i linskapseln med utgångspunkt i den öppning som användes för att ta ut linsen. Detta eftersom kanterna som nålen skapade tenderade att vara ojämna och fransiga.

En korrekt utförd capsulorhexis skapar inte denna typ av riskfyllda kanter och den kraft som kapseln utsätts för under ingreppet distribueras jämt så att risken för revor och liknande skador minskar dramatiskt.