Flodblindhet, även kallad Robles sjukdom och onchocerciasis, orsakas av rundmasken Onchocerca volvulus som kan leva som parasit i människokroppen.
Om ögonen angrips kan sjukdomen leda till blindhet. Onchocerciasis är för närvarande den näst vanligaste infektiösa orsaken till blindhet i världen, bara trakom är vanligare.
Världshälsoorganisationen (WHO) har inte några rapporter om att parasiten kan orsaka dödsfall, däremot orsakar den mycket lidande – framförallt på grund av synskador och extrem klåda – och kan också försämra personens motståndskraft mot andra hälsoproblem.
Parasiten Onchocerca volvulus sprids till människan via knottbett från knott tillhörande släktet Simulium. Parasiten förökar sig inne i människokroppen och larver uppstår, vilka arbetar sig ut till huden. Larver som nått huden kan infektera knott som biter den infekterade personen, och på så vis kan Onchocerca volvulus sprida sig till nya mänskliga värdar.
Symptom på flodblindhet
Exempel på symptom på flodblindhet:
- Hudklåda, som kan vara mycket intensiv
- Knölar under hunden
- Synnedsättning, vilken kan bli så allvarlig att person blir blind
Förekomst
Enligt statistik från Världshälsoorganisationen (WHO) var ungefär 21 miljoner människor infekterade med parasiten år 2017 och omkring 1.2 miljoner av dem hade synnedsättning på grund av parasiten.
Statistiken från WHO visar också att nästan alla fall (circa 99%) påträffas i Afrika, och för den övriga procenten rör det sig huvudsakligen om fall i Yemen och i mycket begränsade områden i Sydamerika.
- Onchocerciasis är förhållandevis vanligt förekommande i över 30 länder i Afrika.
- Över 85 miljoner människor lever i områden där onchocerciasis är endemiskt, och av dessa är hälften bosatta i Nigeria.
Habitat
Knotten som sprider parasiten lever huvudsakligen i flodområden, och onchocerciasis är extra vanligt längs de stora floderna i de norra och centrala delarna av Afrika. Det verkar som att det vanligen krävs många infekterade knottbett för att man ska drabbas av en allvarlig infektion, och man brukar kunna se hur symptomen är mindre allvarliga i byar som ligger lite längre bort från flodområdet.
Diagnostisering
Det finns flera metoder för att diagnostisera ett misstänkt fall av flodblindhet. En av dem involverar att man tar en hudbiopsi från patienten och placerar huden i vanlig koksaltlösning för att se om någon larv arbetar sig ut. Läkaren kan också titta i ögat efter parasitlarver, och om man har upptäckt knölar under huden kan dessa undersökas för att se om de innehåller parasiter.
Förebyggande åtgärder
Parasiten sprids av knott som tillhör släktet Simulium och äter blod. De får i sig blod genom att bita ett hål i huden och utsöndra saliv i såret. Saliven innehåller antikoagulanter, histamin och flera olika enzymer, och den hindrar blodet från att levra sig medan knottet äter.
Den viktigaste förebyggande åtgärden är att undvika att bli biten av knott i områden där flodblindhet förekommer. Vanligen krävs en rad olika åtgärder för att uppnå detta, inklusive skyddade klädsel, välfungerande anti-insektsmedel på huden, impregnerade myggnät när man sover, med mera.
I vissa delar av världen pågår projekt för att utrota sjukdomen lokalt genom att behandla hela grupper av människor med parasitdödande medicin två gånger per år. För patienter som diagnostiserats med parasitinfektion ges mer långvarig behandling.
Kan man vaccinera sig mot flodblindhet?
Nej, det finns inte något vaccin mot parasiten.
Medicinsk behandling
Anti-parasit medicinen ivermectin dödar Onchocerca volvulus larver men inte fullvuxna maskar. Man behöver därför en långvarig behandlingsplan.
Antibiotikan doxycyclin dödar den associerade bakterien Wolbachia och det finns indikationer på att detta försvagar parasiten. Vissa källor rekommenderar därför en kombination av parasitdödande medel och doxycyclin.
Kirurgi
Om det har uppstått knölar under huden kan dessa tas bort kirurgisk. Detta är dock inte tillräckligt som enda åtgärd för att bli av med parasitangreppet, utan kirurgin ska kombineras med medicinsk anti-parasit behandling.
Bakgrund
Den här parasiten uppstod i Afrika. Den dök senare upp även i Nord- och Sydamerika, och man misstänker att den spreds dit via slavhandeln.
Parasiten identifierades av den irländska flottkirurgen John O´Neill år 1874 när han försökte ta reda på vad som var den bakomliggande orsaken till hudsjukdomen ”craw-craw” som var vanlig längs Afrikas västkust. Senare undersöktes bevarade maskar av den tyske zoolen Rudolf Leuckart, som fått exemplar skickade till sig från en missionärsläkare i Africa år 1890. Det var Leuckart som gav arten det vetenskapliga namnet Filaria volvulus.
Att det var dessa hudparasiter som också låg bakom ögonsjukdomen var dock länge oklart. Rodolfo Robles och Rafael Pacheco i Guatemela (i Centralamerika) beskrev den okulära versionen av sjukdomen kring år 1915, och i äldre texter kallas ögonsjukdomen ofta Robles sjukdom. Robles och Pacheco noterade att sjukdomen ofta drabbade arbetare på kaffeplantager och skickade exemplar av masken till den franske parasitologen Emile Brumpt. I början av 1920-talet blev det allmänt accepterat att parasiten som beskrivits från Centralamerika var av samma sort som de från Afrika.
Robles föreslog att Similium-knott var vektor för parasiten, och detta bekräftades senare av den skotska läkaren Donald Blocklock från Liverpool School of Tropical Medicine som studerade sjukdomen i Sierra Leone.